Inlägg

Hej. Igår startade jag dagen som betyder att jag om 364 dagar vandrat på jorden i ett halvt sekel, i 50 år... Det är en lång tid, men samtidigt helt obetydligt ur tidsperspektiv. Låg igår i min säng och funderade, kände mig lite ledsen eller egentligen ensam. Jag tycker om att vara själv, men det är inte samma sak som att vara ensam. Jag är så klart inte ensam, har få men väldigt goda vänner som alltid ställer upp och finns där, men flera av dom bor inte i samma stad som jag, andra har fullt upp med det som händer i deras egna liv. Men känslan att man nog på sin födelsedag inte kommer bli uppvaktad annat än på ansiktsboken, ja det ger en känsla av ensamhet. Vad har jag gjort med mitt halv sekel då, fan vet och jävligt mycket. En sak är dock tydligt, det är svårt att möta mig utan att få en åsikt om mig. Jag är en av dom där personerna dom flesta minns. Antingen tycker man om mig, mycket. Eller också tycker man illa om mig, mycket. Jag är väldigt lite mellanmjölk.
Men hej igen. Nu har vi snart överlevt julen, och ja den har innehållit några guldkorn. Men också en jävligt stor skopa kallt jävla grus. En del av er har sett via ansiktsboken att jag och Maria gått åt var sitt håll, även om vissa bloggpersoner i Marias närhet inte kan hålla sig riktigt till sanningen, så har ingen blivit tvingad från sitt hem mitt i julfirandet. Men skulle man vara nyfiken eller bekymrad, så är det helt ok att fråga mig. Hålla på att sprida skit är inte min grej. Och varför skulle jag göra det, jag tänker att trots att vi inte kan leva tillsammans längre, så har vi ju gjort det i mer än 4 år. Vi har levt och delat vardagen. Vi har skrattat, gråtit tillsammans och jag har älskat Maria. Och så klart finns alla dom sakerna kvar hos mig, och inte fan ska jag förstöra alla dom fina stunder, minnen och känslor genom att vara bitter och elak för att vi inte kan få det att fungera längre, det är inte ens fel att två träter. Så nu har jag en tid framför m

Racertanten,nu jävlar

                                                                 Hej ! Idag ! dagen före doppardagen hände det, som en ljudlig fjärt på nobelmiddagen plötsligt var hon där med 200 m försprång. Racertanten med sina rosa stavar, huvudet i perfekt framåtlutad vinkel för minsta aerodynamiska motstånd, ångandes som en mellandags rea, nu jävlar skulle här tävlas. Vi backar så det möjligt kan bli något begripligt, alltså dagen starta som vanligt loppan kom med kaffe. Sen rehab med dom nya fantastiska step up övningarna i trappan, gummiband runt knäna, ja hela skiten precis som vanligt. Och som vanligt skulle jag och Nisse ut och gå, behöver träna på att gå, ja gå med hjälp av rövmuskeln inte ryggslutet. Nisse och jag har gått två ggr om dagen i stort sett sen jag opererades i början halva gatan sen har det byggts på. Dom senaste månaderna har vi legat i snitt runt milen fördelat på två vändor under dagen. Det har varit en del av rehabiliteringen, att lära mig gå ordentligt. Under dess

En vecka kvar.

Bild
                                                                       Hej ! Nu är det en vecka kvar, exakt sen är det igång det är då allt ska ske och vara magiskt, det är då alla klappar och allt annat måste bli perfekt. Blir det ju nästan aldrig, och en del har inte ens haft nån chans. Va fan säger man som barn efter julen när man lever i en familj utan pengar, där bra jul kanske är en klapp och mat på bordet. Det jämnförs ju bland barn, har man inte fått jävligt dyra klappar och varit utomlands så. Ja det är lite som om man inte hade video när jag växte upp, fanns det inte i huset ja då var man nära att vara ett socialfall. Ni är nog nästan lika trötta på min julaversion som min sambo, hon stänger av ljudet när jag säger nått negativt om jul, det bara stängs av plopp, avstängt ren automatik, skönt för henne. Så låt oss ta ett djup andetag och göra det bästa av det hela, men skulle mina ord dyka upp i huvudet på er när min står där, knädjupt i julklappspapper och undrar

Låt oss reda ut detta.

Bild
                                                                  Tjena  Nu är det snart dags för återbesök, ska bli spännande att se vad läkaren har att säga. Det mesta går bara bra det går långsamt men bra. Var hos Annelie och rehaba och allt går framåt med väldig fart. öka mina benpressar både enbens och på balansplatta från 30kg till 50 kg samt från 40 kg till 70 kg och det var typ på 10 dagar, tänk om man kunde ha den utvecklingen i vanliga fall. Sen blir det tydligare och tydligare att jag programmerat om mitt rörelsemönster för att undvika smärtan i höften, det måste programmeras om igen, suck. Lära sig gå ordentligt, hur kul är det. Men det finns inget alternativ så bara påt, blir ju vansinnig på min kropp när jag inte klarar sånt som att gå på tå en längre sträcka, men det är sånt vi tränar på. man fattar att det är svårt när man blir trött i huvudet av att gå på promenad med Nisse, trött för att jag koncentrera mig på att gå rätt. Har försökt se till att jag kan öva p

När man tänker på det.

Bild
                                                     Tjo hej. 1 månad till julafton,fy fan. Tycker jul är skit men det ska vi tala om nästa gång, fan vad han är negativ då ! Tror ni att jag är själv om det, tror ni verkligen att alla tycker att julhelvetet är fantastiskt. Nej men det finns gott om folk som låtsas. Och som ni vet är jag inte en kille som tiger om jag har något att säga, som vanligt är det frivilligt att läsa. Nästa gång. Idag ska vi sjunga lovsånger och fundera på det som är självklart. Rehaben går skitbra och jättelångsamt, eller jag tycker det. Jag vill ju kunna benböja 100 kg och köra skiten ur mig på crossfit passen.   Vara så där trött som Peter T var i onsdags bara ligga på golvet i en hög och läcka kroppsvätska, är så jävla avundsjuk. Men jag kan benböja och göra utfall och en massa andra saker, har inte ont hela tiden och sover hela nätter, bara det att få sova 6-8 timmar, gött som bärs. 6 timmar är rätt normalt för mig och då mår jag som en pr